Vanliga frågor om teckenspråk

I vissa länder används stort ”D” i ordet ”Deaf” för att markera tillhörighet till det teckenspråkiga dövsamhället och dövkulturen. Om man däremot använder ett litet ”d” i ordet ”deaf” syftar det på människor som medicinskt klassas som döva men som kanske inte själva anser sig ingå i ett dövsamhälle, och som eventuellt inte använder ett teckenspråk. (läs mer i Signed Languages in Education in Europe – a preliminary exploration”, Lorraine LEESON, Dublin. Europarådet. 2006)

Nej. Barn till döva personer lär sig även ofta att använda teckenspråk; deras förädrars inhemska teckenspråk kommer att bli deras första språk, före ett talat språk. Dessutom brukar föräldrar och syskon till döva barn lära sig att teckna för att underlätta kommunikationen. Det finns också ett antal människor som lär sig teckenspråk på sin fritid eftersom de har döva vänner, vill bli teckenspråkstolkar eller bara är intresserade av språket.

Nej, det finns det inte. Det finns många varianter och det kan faktiskt finnas fler än ett teckenspråk inom ett land, liksom talade språk. Till exempel finns det två teckenspråk i Belgien (fransk-belgiskt teckenspråk och flamländskt teckenspråk) eller i Spanien (spanskt teckenspråk och katalanskt teckenspråk). Dessutom finns det olika teckenspråk i länder som har samma talade språk, som till exempel i England och Irland. Detta har att göra med en historisk utveckling som skiljer sig från den som gäller det talade språket.

Ja, det finns språkfamiljer bland teckenspråken. Till exempel förstår en person som kan det tyska teckenspråket det österrikiska eller holländska teckenspråket bättre än en som kan det italienska teckenspråket. Å andra sidan skiljer sig det brittiska teckenspråket mycket från alla andra europeiska teckenspråk och är endast besläktat med det australienska teckenspråket.

Det finns ett internationellt kommunikationssystem, ofta kallat ”International Sign” (IS). Det används regelbundet på internationella konferenser och på möten med deltagare som inte har ett gemensamt teckenspråk. Detta hjälpspråk används också som ett lingua franca i spontana samtal bland teckenspråksanvändare från olika länder. Det kan dock inte jämföras med Esperanto, eftersom IS inte är ett språk som sådant. Det har inte någon fastställd grammatik eller vokabulär, och består till stor del av gester som bara har en betydelse i det specifika sammanhanget. Tecknaren använder ordförråd från sitt eget modersmål. Detta innebär att tecken förtydligas och att mer än ett tecken ofta används för att beskriva något så att man säkert förstår varandra.

Nej. Ett teckenspråk är ett fullt utvecklat språk med sin egen grammatik och syntax. Precis som med andra språk finns det idiomatiska uttryck som är svåra att översätta och vissa ord/tecken saknar en bokstavlig översättning i ett annat (tecken)språk.

Det har gjorts försök att standardisera teckenspråk i Europa. Liksom när det handlar om talade språk har dessa försök inte lyckats och dialekter existerar fortfarande. Detta beror också på att dövskolor i olika delar av landet använder vissa tecken som barnen sedan sprider. Ofta skiljer sig tecknen för veckodagar och månader, liksom för färger.

Det är svårt att svara på. Det finns ingen tillförlitlig statistik i varje medlemsland. En uppskattning för Europeiska unionen är 750 000 döva teckenspråksanvändare. I snitt utgör döva teckenspråkstalare omkring 0,1 % av befolkningen i ett land. Då räknas inte de som lär sig teckenspråk som andraspråk eller barn till döva föräldrar eller andra familjemedlemmar. I till exempel Finland har man uppskattat antalet teckenspråksanvändare till 5 000, i Frankrike till 100 000, och i Rumänien till 20–30 000.

Det franska utbildningsministeriet har förberett en överföring av vissa delar av GERS (den franska versionen) till franskt teckenspråk, framför allt de gemensamma referensnivåerna och deskriptorerna.

http://www.signwriting.org/, eller http://assets.cambridge.org/97805216/37183/sample/9780521637183web.pdf (kapitlet om "conventions"), eller
http://www.sign-lang.uni-hamburg.de/projects/hamnosys.html.

Det bästa sättet är att kontakta en nationell dövorganisation och få reda på mer om teckenspråket i ditt land och var du kan gå teckenspråkskurser. Information om alla dövorganisationer inom EU hittar på EU:s webbplats för döva (EUD): http://eud.eu/EUD_Members-i-159.html (map). Mer information finns också på World Federation of the Deaf:s webbplats: http://www.wfdeaf.org/members/ordinary-members/list-of-members.